KKO:1987:34
- Asiasanat
- Avioliittolaki - Avioehtosopimus - Omaisuuden ositusPesänjakaja - Pesänjakajan toimivaltaOikeussuojan tarve
- Tapausvuosi
- 1987
- Antopäivä
- Diaarinumero
- S86/400
- Taltio
- 962
- Esittelypäivä
Avioeron jälkeen puoliso A oli nostanut avioehtosopimuksen tulkintaa koskevan kanteen. Puolisoiden omaisuuden erottelua ja ositusta varten oli määrätty pesänjakaja. Kun avioehtosopimuksen tulkinta kuului pesänjakajalle, A:lla ei ollut ennen osituksen toimittamista oikeudellista tarvetta ajaa asiassa kannetta. Sen vuoksi A:n kannetta ei otettu tutkittavaksi.
MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA
Käromål i Helsingfors rådstuvurätt
A har i en stämning, som 26.6.1984 delgivits hennes förre make B, framfört, att hon under sitt äktenskap undertecknat 26.6.1970 ett äktenskapsförord av följande lydelse: "Undertecknade äkta makar har överenskommit att giftorätt är ömsesidigt utesluten i all den egendom som vi medförde i boet vid äktenskapets ingående och som vi senare genom arv, testamente, gåva eller på annat sätt förvärvar: gällande detta även egendoms avkastning. I enlighet härmed utgör mina A:s fastigheter på Mölandet i Sibbo min enskilda egendom". A har, jämte det hon yrkat att äktenskapsförordet måtte förklaras ogiltigt eller förfallet på grund av att B vilselett henne och genom svikligt förledande förmått henne att underteckna äktenskapsförordet eller att det måtte jämkas, även yrkat att sagda äktenskapsförord, som 6.7.1970 intagits i rådstuvurättens protokoll, måtte förklaras sakna rättslig verkan såvitt angår tiden före nämnda dag samt fastställelse av att den egendom som parterna anskaffat under äktenskapet skall anses vara deras gemensamma egendom.
Svaromål
B, som bestridit käromålet och anhållit om ersättning för sina rättegångskostnader, har innan han ingått i svaromål i huvudsaken uppgivit, att rådstuvurätten 12.3.1984 förordnat en skiftesman att förrätta avskiljande av makarnas egendom och, för den händelse det förelåg lagliga förutsättningar därtill, avvittring mellan dem samt att skiftesmannen sedermera vidtagit vissa av förordnandet påkallade åtgärder. Enär vid sådant förhållande tolkningen av äktenskapsförordet ankom på skiftesmannen och inte under pågående förrättning på domstol har B yrkat, att käromålet till den del det angick tolkningen av äktenskapsförordet skulle avvisas.
Rådstuvurättens avgöranden
Rådstuvurätten har medelst 4.9.1984 avkunnat utslag, enär A bland annat yrkat att det i käromålet nämnda äktenskapsförordet måtte ogiltigförklaras eller jämkas, förkastat B:s yrkande att käromålet måtte avvisas på den grund att skiftesförfarande var anhängigt.
Därefter har rådstuvurätten medelst 2.4.1985 avkunnat utslag förkastat A:s yrkanden såvitt de gällde att förklara äktenskapsförordet som en ogiltig eller förfallen rättshandling eller som en rättshandling som saknade rättslig verkan beträffande tiden före 6.7.1970 eller att jämka äktenskapsförordet. I fråga om tolkningen av äktenskapsförordets innehåll och fastställandet av att parternas egendom bör anses såsom deras gemensamma egendom eller såsom sådan egendom i vilken den andra maken hade giftorätt har rådstuvurätten ansett, att makarna i enlighet med ordalydelsen i äktenskapsförordet och i enlighet med 41 och 44 § äktenskapslagen förordnat, förutom beträffande den egendom de innehade vid äktenskapets ingående, även beträffande det att ingendera hade giftorätt i den egendom de senare erhållit genom arv, testamente eller gåva eller på annat sätt och inte heller i avkastningen av dylik egendom. Samtidigt hade parterna dock uttryckligen i äktenskapsförordet föreskrivit att A:s fastigheter på Mölandet utgjorde hennes enskilda egendom. I äktenskapsförordet hade det däremot inte alls förordnats om den egendom som parterna anskaffat eller erhållit under äktenskapet före äktenskapsförordets ikraftträdande. Därav följde, att frågan om sådan egendom och huruvida den ena partens giftorätt måhända var utesluten i den andras egendom av sådant slag på grund av förordnande i gåvobrev eller testamente eller på grund av att viss egendom har kommit i stället för dylik eller i äktenskapsförordet föreskriven egendom borde utredas i samband med den avvittring som förrättas mellan parterna. På grund av målets beskaffenhet fick B själv vidkännas sina rättegångskostnader.
Yrkanden i hovrätten
B har sökt ändring i hovrätten och emotsett, att A:s käromål till den del det angick tolkning av äktenskapsförordet måtte avvisas. För den händelse A:s talan skulle upptagas till prövning har B yrkat på fastställelse av sådan tolkning av äktenskapsförordet, att giftorätten genom äktenskapsförordet ömsesidigt och helt uteslutits.
Helsingfors hovrätts dom 31.12.1985
I målet var det ostridigt, att sedan ifrågavarande ärende anhängiggjorts vid domstol hade skiftesmannen i avbidan på rättegångens utgång lämnat förrättningen vilande. I anseende därtill och då part bör kunna få åtminstone svårutredda och omfattande, för förrättningen prejudiciella tvister prövade av domstol oavsett sådan prövningsrätt jämväl omfattas av skiftesmannens behörighet har hovrätten ej funnit skäl föreligga för bifall till B:s yrkande att A:s talan till den del den underkastats besvär måtte avvisas.
Vidkommande frågan om äktenskapsförordets tolkning har hovrätten funnit att det i äktenskapsförordet intagna uttalandet "som vi senare genom arv, testamente, gåva eller på annat sätt förvärvar" bör anses hänföra sig till tiden för äktenskapsförordets ingående, vid vilket förhållande äktenskapsförordet inte gällde av parterna under tiden mellan äktenskapets ingående och äktenskapsförordets ikraftträdande förvärvad egendom.
På grund härav har hovrätten inte ändrat rådstuvurättens utslag och har ålagt B att med 500 mark gottgöra A hennes kostnader i hovrätten.
FULLFÖLJD I HÖGSTA DOMSTOLEN
B har ansökt om besvärstillstånd och sökt ändring i hovrättens dom. Besvärstillstånd har meddelats 14.5.1986. A har bemött ändringsansökan.
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Domskäl
Skiftesman är behörig att tolka äktenskapsförord. A har därför inte rättsligt behov av att dra frågan om tolkningen av äktenskapsförordet under domstols prövning. De lägre domstolarna borde därför ha avvisat hennes käromål till denna del.
Domslut
Hovrättens dom och rådstuvurättens utslag upphävs till den del tolkningen av äktenskapsförordet upptagits till prövning och utlåtandena om tolkningen av äktenskapsförordet undanröjs. B befrias från att ersätta A:s rättegångskostnader i hovrätten. I anseende till sakens beskaffenhet får B dock själv stå för sina kostnader i målet.
I avgörandet deltog justitieråden Jalanko, Nikkarinen, Riihelä, Hiltunen och Tulenheimo-Takki